1. Siri Hustvedt – The sorrow of an american.
(som hennes förra bok på svenska berörde mig! Och som jag har gått och väntat på den svenska översättningen av hennes senaste. Eftersom den aldrig behagar komma ut fick jag läsa den på engelska. För att kunna konstatera att hon – trots att första delen av What I loved slår allt annat hon har skrivit - fortfarande är betydligt vassare än sin man, fortfarande gör sina manliga huvudrollskaraktärer så vackra, kloka och mjuka att man vill ha en (Paul?) som sin alldeles egen och fortfarande låter sina figurer prata om saker som är så intressanta (psyket, döden, ensamheten) att sidmarginalen fylls av anteckningar och utropstecken. Och allt gör hon på finaste pratprosa. Skulle så himla gärna vilja översätta denna kvinna någon gång).
2. Claire Castillon – Man kan inte hindra ett litet hjärta från att brista (små vidriga noveller om människor som kväver sig själva genom parrelationer. Olyckliga, elaka, svartsjuka och kärlekstörstande är hennes små vrickade karaktärer. Lite väl grovskissat för att riktigt beröra, men inte sällan vasst och vackert.)
Nu läser jag: Birgitta Stenbergs Fritt förfall – och efter det ska jag våga mig på Johan Kindes 80-talsbok Någon sorts extas (tack finaste Nina och Claes!!!!!!!).
Efter det är det återigen slut i högen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar