fredag 22 februari 2008

Olika sätt att gå på

När man inte har så mycket att göra kan man gå runt i en stad på olika litterära vis.
Häromdagen, till exempel, var jag Anders Paulrud (tyvärr alldeles nyligen avliden). Mycket roligt. Alla intryck blir så starka genom honom:

”Ljuset som strilar genom persiennen gör rummet randigt.
Detta parisljus.
Ljuden utanför: klackar mot trottoaren. Cigaretter som tänds och släcks. Vardag.
Som jag skulle vilja föreviga detta.
Men det går inte.
Gav kameran till en uteliggare i Montmartre i går. Mest för att han var där. Då.
Jag borde kanske inte ha gjort det.
Men jag är sinnessjuk nu. Störd. Med ett leende på läpparna.

All denna jävla kåthet som kommer med energin i en ny stad och som inte kan ta vägen någonstans. Min längtande hud.
Jag flyr. Till Montparnassekvarteren.
Färdas med fötterna. Framåt.


Går till marknaden för att köpa ostron. Fines de Claire. Göra ensamheten till en lyx; det är också en tanke.
Men det gör jag inte.
Jag fortsätter bara i tomheten utan vägvisare.
Är i min egen världsdel, inombords.

Här slutar jag.
Nu börjar framtiden.”

Hahahahahahhahhah, skitkul ju (Oisin, säg inget)!

I morse, med bakishuvud, provade jag att gå ut som i en Durasroman:

”Det är något som bultar i tinningarna – stoppa inte hjärtat – jag kommer – vill gå i takt med det – jag måste hjälpa till. Släppa loss förnuftet som skenar, som lämnar huvudet.

Jag går ut. Där står Mme Dufont i trappan. Snubblar nästan över hennes skurhink. ”Bonjour mme”. Hon ser inte annorlunda ut i dag. Inte gatan heller, denna fredagsmorgon i Paris.

På Rue de Cheranton lyckas jag somna in igen, blir till flytande. Jag har lärt mig det nu. I Stockholm sitter jag på stolar, här går jag på gator.
Bär mitt huvud stilla, som om jag bar något av glas på det, fallt ör att inte riva upp det trasiga inuti.
Min väska är inte tungt packad och jag flyter fram på ett franskt vis över Place de Bastille och ner mot Seine.”

Puss på er!

A, som är glad över att jag i tid insåg att Starbucks, mitt över gatan, har ett nätverk som jag kan sno. No more bags all over Paris alltså.

Inga kommentarer: