Tisdag

Romanen Fjärilen i mitt hjärta om Anders Paulruds nalkande död i lungcancer inleds på följande vis:
Jag älskar deadlines. Jag gillar det svischande ljudet de gör när de flyger förbi.

Och så på sista sidan, den allra sista meningen:
Och jag lämnar världen som den är –

Tack, Anders. Orden fick mig att gråta en hel natt. Fast kanske chockade det den intilliggande. I så fall var det något positivt. Väl?

Tisdag 2:
Befinner mig i ytterligare en väns hem. Väntar ensam i soffan på följeslag. Hade planerat bullbak och näckat välkomnande i förkläde. Verkligheten blev öl med vänner, akutköp av 7-eleven-muffins och te.
Nåväl. Det finns de som tycker att jag är bra för det, t om vissa som tycker att jag är bäst.

God natt.