Alla dessa löften man avlägger. Kommentera bloggar. Som om världen skulle bli bättre av det. Fast Paris verkar förstås vara lite bättre än världen i övrigt. Möjligen Berlin undantaget.
Han sa att det inte spelade nagon roll vilken typ av ost det var. Det viktigaste var att den var fransk. C: Luktar inte Gamla Olle valdigt illa? Anonym 1: Slampa kan du vara sjalv. Anonym 2: Jesper?
Anonym 2, är det jag? Om löften och Berlin? Nä, inte Jesper. Skärpning själv!
Nu plockar jag ut öronsnäckorna, sätter på mig jackan, försöker att världsvant snärta fram en Marlboro Light och går ut och hostar i mig lite nikotin. Och hoppas att någon ska lägga märke.
Samtidigt, för att dra ut på det hela, så kan man fråga sig varför inte flykt skulle vara någon bra lösning, vilket just är vad jag alltid påstått. När jag tänker efter är ju flykt förmodligen ett av de mest levande sätten att leva. Möjligen lite melodramatiskt, men för att parafrasera Kristina Lugn: Vad i mitt liv är så spännande så att jag skulle tvingas avstå från att föra in ännu mera lite spänning, även om den är helt hittepå!
8 kommentarer:
Vafan. Är du redan otrogen? Slampa!
Alla dessa löften man avlägger. Kommentera bloggar. Som om världen skulle bli bättre av det. Fast Paris verkar förstås vara lite bättre än världen i övrigt. Möjligen Berlin undantaget.
Men det är ju inte en sån där ost du liknar. Den danska "Gamle Ole" ska det vara, ju!
Haha, kul! Men man vill ju gärna veta vilken typ av ost han tyckte att du va. Hårdost? Dessert? Kitt? Färsk?
Han sa att det inte spelade nagon roll vilken typ av ost det var. Det viktigaste var att den var fransk.
C: Luktar inte Gamla Olle valdigt illa?
Anonym 1: Slampa kan du vara sjalv.
Anonym 2: Jesper?
Ost doftar. N'est pas?
Anonym 2, är det jag? Om löften och Berlin? Nä, inte Jesper. Skärpning själv!
Nu plockar jag ut öronsnäckorna, sätter på mig jackan, försöker att världsvant snärta fram en Marlboro Light och går ut och hostar i mig lite nikotin. Och hoppas att någon ska lägga märke.
Samtidigt, för att dra ut på det hela, så kan man fråga sig varför inte flykt skulle vara någon bra lösning, vilket just är vad jag alltid påstått. När jag tänker efter är ju flykt förmodligen ett av de mest levande sätten att leva. Möjligen lite melodramatiskt, men för att parafrasera Kristina Lugn: Vad i mitt liv är så spännande så att jag skulle tvingas avstå från att föra in ännu mera lite spänning, även om den är helt hittepå!
Adolfo, det ar ju du!
Skicka en kommentar