Näsor!

Visst gick jag förolämpad ut ur klassrummet i går, men jag gjorde det med målmedvetenhet.
Jag var ett spjut, tänkte jag mig. Hämndlystet log jag i smyg åt de snygga amerikanska tjejerna med smink i pennskrinen och lovade mig själv att jag skulle sitta klistrad vid franskboken hela dagen och kvällen. Kanske skulle jag skapa en vana att sitta på kvällscafé med mina skolböcker för att på det sättet kombinera nytta med nöje? Klå dem allihop skulle jag i alla fall, det var jag alldeles säker på.

Men så kom det sig att jag gick ut i vårsolen och började vandra.
Tittade på parisiska näsor (krökta, vackra), letade efter omskrivna gallerier i Marrais och Bastille (stängda, igenbommade), tänkte att jag skulle vilja vara en sån där mörkögd, naturligt vild kvinna som faktiskt inte bara finns i de franska filmerna utan också på riktigt (bestämde mig därför en smula motvilligt för att sluta dissa franska dramer med unga mörkögda vackra naturligt vilda kvinnor i huvudrollen).
Och efter en mil eller så kändes det väldigt nödvändigt att springa förbi ED och handla en flaska skrammelvin. Och boken jag läser handlar ju faktiskt om Paris (huvudpersonens familj köper möbler på Rue de Faubourg St-Antoine där jag bor) så den skulle väl kunna ses som studielitteratur?
Så jag hamnade i solen i mitt fönster och efter ett tag somnade jag. Sittandes.
Så såg min dag ut.

Resultatet
… blev därefter. Men den japanen med hängjeans och coolkeps är sämre än jag. Ha!